Här kommer årets första och troligaste mest privata blogginlägg! Nu blir det åtminstone ett blogginlägg i veckan och med massor av intressanta nya projekt och kul samarbeten med nya aktörer! Jag håller på att uppdatera min hemsida så håll utkik! Det händer en del kul under 2019!

Tack för all er stöttning och uppbackning under föregående år när jag var riktigt sjuk. Sköldkörteln kan ställa till med mer elände än vad jag någonsin kunde föreställa mig. Detta har smugit sig på mig under tio år och för 6 år sedan började jag medicinera för hypotyreos. Med andra ord att sköldkörteln tillverkar för lite hormoner. Ibland kan det ta åratal innan läkarna hittar rätt balans. Detta var vad som hände mig. Under flera år kunde de inte ställa in rätt dos. Mina värden var urusla. Detta påverkar verkligen ALLT. 2018 var det värsta året i mitt liv. Som avslutades som det bästa året. Tacksamhet till hela min familj som stöttat mig i allt under min sjukdom.

Jag fortsatte och lyssnade inte på signalerna. Jag mådde pyton och läkarna fortsatte proppa i mig massor av hormoner och eftersom hjärnan inte fungerade tog jag alla tabletter de skrev ut eftersom det är dom som är experterna och min kropp och hjärna formligen skrek hjälp! Kroppen blev supertrött; jag tränade hela tiden men det var som att bestiga Mont Everest varje gång. Hjärnan orkade till slut inte heller mer och slutade fungera den med. Jag gick ner 10 kg och blev akutinlagd. Ingenting blev bättre av det.

Jag flyttade hem till min mor – tänkte att jag kanske skulle bli bättre av att bli ompysslad och inte ha några krav. Det hjälpte inte och då började även mina epilepsianfall och myrkrypningar i benet. Jag åkte iväg en vecka till Danmark på meditationsläger; kände mig bättre i en vecka och föll ner i samma svacka igen.

Ni som följer mig vet att jag reser iväg varje vinter till nya äventyr och länder men detta året orkade jag inte. Vi åkte tillbaka dit vi åkte på barnens första långresa. En fiskeby i Thailand som är fantastiskt lugn och skön. Jag packade i en hel vecka även om jag inte hade något särskilt att packa. Hade min mor inte varit hemma och hjälpt till hade jag inte fått ihop något. Jag satt bokstavligen i flera timmar och försökte komma underfund med hur inga t-shirts jag skulle ta med till barnen. När mamma kom la jag mig bara på golvet och grät. Jag orkade inte. Hjärnan fungerade inte alls.

Hur jag kom fram till Thailand minns jag knappt. Jag har inte mycket minne av 2018 överhuvudtaget. Väl i Thailand märker jag att jag har glömt mina tabletter hemma i Sverige. Det blev panik och tusen samtal (till världens bästa läkare (och nej, hon skrev inte ut tabletterna till mig, det gjorde hormonspecialisterna )samt en fantastisk kvinna på UPS. Kärlek till er <3! Det visade sig att det inte gick att skicka till Thailand. Efter fler epilepsianfall och myrkrypningar i benet lyckades jag på något sätt ta mig till närmsta storstad med en sjuksköterska som var svensktalande. En specialist skrev ut likvärdiga preparat och jag fortsatte direkt med medicinen då det kändes att jag verkligen höll på att bli helt galen. När jag och min äldste son satt och skrev julkort till varandra på balkongen i Thailand fick jag ett epilepsianfall igen. Han trodde jag var på väg att hoppa över räcket. När jag väl vaknade till såg jag rädslan i hans ögon. Den kvällen gick jag och la mig helt slutkörd.

Dagen därpå googlade vi alla hormontabletter. Jag hade alla biverkningar som stod på alla tabletter. Epilepsianfall, myrkrypningar, förlorat närminne, förlorat grundminne, viktnedgång, orkeslöshet med många fler. Den dagen fattade jag ett beslut. Jag slängde alla tabletter i papperskorgen och tänkte att no way! Nu får det vara nog! Jag måste ta tillbaka kontrollen över mig själv, min kropp och min hjärna. Det blev en jobbig vecka där jag inte orkade göra mer än att äta, simma och vila.

Vet ni sedan började jag helt plötsligt känna dofter igen. Jag såg mina barn med helt andra ögon än det sista året och hur stora de hade blivit. De var inga småbarn längre – de var fantastiskt fina tonåringar som dessutom hade växt om mig! Jag fick också ont i hjärtat när jag insåg hur mycket jag hade missat med dom under året. Vi har alltid varit så nära varandra. Jag har varit hemma och vi har alltid ätit frukost ihop. Jag har varit hemma efter de kommit hem efter skolan. De hade inga långa dagar på förskolan när de var små. Jag har alltid pratat mycket med dom om allt och nu var jag så rädd att vi inte skulle få tillbaka den kontakten igen.

Min yngste son sa till mig: ”Mamma, nu känns du som min gamla mamma igen.” Jag började såklart storgråta men mitt hjärta fylldes med så mycket kärlek, glädje och värme då jag insåg att alla år tillsammans även hade satt spår hos dom. De saknade också sin ”gamla” mamma. Resten av tiden i Thailand gick jag som på små moln. Jag var mig själv igen. Jag var lycklig. Min kropp började fungera bättre och min hjärna likaså.

Väl hemma i Sverige igen besökte jag min läkare som berättade för mig att jag är en av de starkaste människorna hon träffat och att detta självklart kommer lämna spår. Min kropp och min hjärna kommer att ha återhämtat sig helt om någon månad utöver att jag förmodligen kommer få leva med att jag inte kan göra 20 saker samtidigt i framtiden. Och det är inte heller mitt mål så det är helt OK 🙂 .

Hon tror att min starka vilja och beslutsamhet, att jag tränat och ätit bra under dessa år har gjort att jag har klarat mig fint. Och jag är bara så, så tacksam. Mina värden är jättefina nu och jag tar en dag i taget. Mina barn är friska och mår bra, och resten av familjen också, vad mer kan jag önska? Alla människor runt omkring mig är också helt fantastiska. Kärlek till er alla vackra. Jag har möjligheten att arbeta med det jag älskar mest. Både med mitt bibliotekariejobb och mitt företag som är min passion. Hur bra har inte jag det? Jag är så oerhört tacksam för varje dag och lever för varje dag nu. Jag äter och har lyckats gå upp i vikt men har en bit kvar till min normalvikt. Detta stressar mig inte heller längre då jag inte kan göra mer än vad jag redan gör. Och det räcker. Både hemma, på jobbet och med allt. Jag lägger min energi på yoga nu som jag älskar.

Ja, jag har förändrats under detta år; men till det bättre. Jag tänker så här:

• Hur upptagen man än är, tar man sig tid för dem som betyder något. (Lessons Learned in Life)
• I always feel happy. You know why? Because I don’t expect anything from anyone. Expectations always hurt. Life is too short. So love your life. Be happy and keep smiling…..Before you write, think….Before you pray, forgive. Before you hurt, feel. Before you hate, love. Before you quit, try. Before you die, live. (Shakespeare)
• Slappna av, var utomhus så mycket du kan. Promenera, spring, ät frukost, lunch eller bara relaxa.
• Gå på massage regelbundet.
• Minnas utan ilska och smärta, som i släppa taget.
• Ta dig tid att prata med dina närmaste vänner och familj. Och om du har en älskade, älska dem galet, VARJE DAG! <3

Wishing you a vibrant health! Enjoy!
Crea diem – Mekto <3